2013-11-23 Göte Bertilsson

 

Jordbrukets konkurrenskraft och miljöpåverkan

 

Globalt.

 

Vad är konkurrenskraft?

Något förenklat: att kunna producera till lägre eller högst samma kostnad som konkurrenterna.

 

Vad är konkurrenter?

För jordbrukets del i grunden spotpriset på tongivande råvarubörser. Om det inte är bristsituation betyder det det lägsta pris som någon producent i världen kan acceptera (det finns förstås kvantitetsaspekter och transportkostnader mm).

 

Vad är kostnad?

För jordbrukets del blir det odlingens (djuruppfödningens) direkta kortsiktiga kostnader som utgör smärtgräns. Ju mindre fasta kostnader (mark, byggnader osv) man tar hänsyn till vid prissättningen desto konkurrenskraftigare blir man.

Om man tar kostnader för t ex långsiktigt markunderhåll eller miljöhänsyn minskar konkurrenskraften.

Ju mer man kan exploatera t ex en markresurs desto konkurrenskraftigare blir man.

 

Konsekvenser?

Systemet i sig styr mot kortsiktig exploatering. Därför finns regleringar vad gäller arbetsförhållanden, arbetsmiljö, miljöexploatering och miljöförstöring mm.

Det finns antidumpinglagstiftning mot otillbörlig kortsiktighet mm.

 

Men när det gäller näringar som bygger på ekologiska system är dessa regler, eller tillämpningen av dem, i dag inte tillfyllest. Kortsiktig priskonkurrens utarmar systemen på olika sätt, ofta irreparabelt. Det globala samhället har inte råd med det. De ekologiska systemen är det globala samhällets viktigaste tillgång men de värderas inte i den process som styr utvecklingen.

 

Det finns ansatser, t ex  inom CAP. Dilemmat är att antingen minskar ingripanden det europeiska jordbrukets konkurrenskraft (med en ökande utarmning av landsbygden som följd) eller försöker man med kompensationsåtgärder som samhället i dag inte förstår (kritik: handelshinder, subvention av jordbrukare).

 

Det måste till en global syn på detta. WTO:s bedömningar  borde i högre grad kompletteras med ekologiska och långsiktiga aspekter..

Vidgad syn på dumping? Prisofferter grundade bara på kortsiktiga bedömningar ska inte utan vidare gälla?

 

Det vore värdefullt om dessa frågor drevs, dels i svensk politik, dels internationellt. Konkurrens är bra och nödvändig, men den måste ge drivkraft åt långsiktig välfärd, inte bara åt kortsiktig ekonomi på bekostnad av för samhället viktiga system.

De på ekologiska system grundade näringarna kräver viss särbehandling.

Ett exempel: europeisk textilindustri kunde flytta till Asien. Europeiskt jordbruk kan inte flytta till Pampas, även om man producerar billigare där. I dag talar man mera om att öka jordruksproduktionen globalt än att krympa den. Så Europa behövs.

 

 

Mer lokalt

 

Det finns en väg att främja utvecklingen av produktionsekonomi och hållbarhet/miljö samtidigt:

att fullt ut använda den kunskap som finns i vid mening. Öka systemtänkande och helhetssyn, kombinera, värdera och sälja in. Det är ett pågående projekt, Hållbar Intensifiering,  och det drivs av FramtidsOdling HB i samarbete med Region Skåne och Landsbygdsprogrammet.

Vi har mött stort intresse hos lantbrukare i lokala workshops. Det finns stora resurser, kunskaper och initiativkraft hos lantbrukare att ta tillvara. Intresse finns. Det hela är mycket uppmuntrande och stimulerande.

www.framtidsodling.se

 

Konkurrenskraften?  Den påverkas positivt - så länge som vi ligger före. Men huvuddrivkraften är en bättre långsiktig helhetsutveckling.

 

Svenska merkostnader och mervärden.

 

I den mån vi har merkostnader måste vi ha mervärden eller annan kompensation för att inte tappa i konkurrenskraft.

Vi har merkostnader, åtminstone i någon mån, och det är en viktig sak att kvantifiera. Produkterna är i de flesta fall stapelvaror med världsmarknadspris. Åtminstone kan de jämföras med den basen.

 

Det finns vissa mervärden som kunden betalar, åtminstone i köttsektorn, men de utredningar som gjorts har inte hittat stor kvantitativ betydelse och sektorn fortsätter att pressas.

 

Nischer och varumärken med merbetalning?

 

Sådant är av stor betydelse för enskilda företag, och man läser om många succehistorier  i media. Men kan sektorn i stort utgöras av nischer med merbetalning? Är det framtiden? I så fall: merbetalning i förhållande till vad? ICAs inköpspris på världsmarknaden?

 

Ekologisk produktion är en nisch som har betydande samhälls- och konsumentstöd sedan flera decennier. Trots det är produktionsvolymen förvånansvärt liten (ca 3,5% av svensk spannmål och 2% av potatisen var ekologiskt producerad 2012).

 

Ersättning för merkostnader.

 

Det finns (fanns) en del sådana, t ex ersättning för fånggröda, fast det ser nu ut att avskaffas. Men i princip är det en väg att gå för att kunna ha miljöprogram utan förlust av konkurrenskraft.

 

Betalning för ekosystemtjänster.

 

Jordbruket har det problemet att de flesta ekosystemtjänster (vattenhushållning, absorbtionsförmåga, kolbindning, utsläpp till vatten och luft) skulle bli bättre om jordbruket bara försvann och ersattes av skog eller rentav förbuskning. Det som är positivt för jordbruket (utöver matproduktionen) är landskap och mångfald, men det är kanske viktigt nog.

 

Ersättning för ekosystemtjänster på absolut bas går inte generellt, men kanske ersättning för "förbättring av ekosystemtjänster", eller ersättning för förfaranden som förbättrar ekosystemtjänster. Mycket av det ligger ju i de tvärvillkor i CAP som diskuteras, och i så fall förutsätts någon form av arealersättning.

 

Ersättning för kolbindning? En svår fråga på gårdsbas. Många jordar förlorar kol oavsett hur man gör, och det är inte säkert att ens skog eller förbuskning hjälper inom  rimlig tid. Men det finns modeller som skulle kunna användas för att beräkna "förbättring i kolbalans". Ett sådant förfarande skulle ge större utvecklingsfrihet än bindning till speciella metoder som bearbetningssätt- och tid. Det skulle vara utvecklingsfrämjande för jordbruket.

 

Bioenergi.

Utvecklingsinsatser på bioenergiområdet skulle främja jordbruksutvecklingen. Vi har möjlighet att odla en extragröda efter spannmålsskörd i flera områden. Det skulle ge biomassa för energi (biogas, eller frigöra halm för energi/industriändamål) utan att inkräkta på den vanliga produktionen, det skulle snarare befordra den och samtidigt vara positivt för bördighet och miljö. Det ger också möjlighet till avsättning för vallgrödor.

 

Om långsiktig jordbruksutveckling.

Ur Science 1 nov 2013. s 565.  Mary Scholes, Pretoria (Ledamot av Akademien) med medarbetare.

 

. Rebuilding soil organic matter is both an indicator of success in this endeavor and a way to reduce the carbon load in the atmosphere (12). However, it is not possible to feed the current and future world population with a dogmatically “organic” approach to global agriculture (13), nor would such an approach avert climate change, spare biodiversity, or purify the rivers, given the large additional area it would require. An agricultural soil ecosystem that more closely approximates the close and efficient cycling in natural ecosystems, and that also benefits from the yield increases made possible by biotechnology and inorganic fertilizers, is needed to increase agricultural production to the levels that will be required while minimizing its adverse effects. Integration of the insights, innovation, and best practice from agronomy, ecology, soil biology, chemistry, physics, plant breeding, and natural resource governance is the only viable route to both feeding the world and keeping it habitable.